Jag vill bara stryka ett stort streck över dagen. Trots lågt blodsocker och trötthet skulle jag prompt upp på Gretas rygg. Efter en sväng in i stallet, med mig på ryggen, kom vi iväg. Inne på skogsvägen sprang två älgar över vägen, fyra meter längre fram. Jag barbacka, på en häst som inte ridits på en vecka. Tack och hej sa vi och vände.

Greta var stressad, jag hade noll i tålamod och allt slutade i kaos. Till slut satt jag av och gick med henne i tjugo minuter, tills vi lugnat ner oss och hon hade hunnit torka. Väl i stallet tvättade jag såret, pussade och släppte ut henne i hagen.

Jag fattar inte hur jävla blåst man får lov att bli. Varför i helvete skulle jag ens upp på hästryggen? Jaja, man lär så länge man lever..