Jag lever.

Jag hade tre underbara dagar i Smögen, trots regn, regn och mer regn. Jag fick fota som en tok, träffa Kristoffero ch Lars, jävlas med dem precis som tidigare. Det blev sena kvällar och tidiga morgnar. Första natten sov jag fyra timmar, andra bara tre, men gissa om det var värt det!

Min hemresa blev inte riktigt som planerat. Miss av en avfart resulterade i att jag storgrät i telefonen, med mamma i andra änden. Men, så går det om man är stressad, har sovit för få timmar och måste gå på toa. Då är tårarna nära och de rinner otroligt lätt över.


Skulle någon erbjuda mig att göra om denna resan, hade jag aldrig tvekat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0