Det börjar kännas tjatigt att alltid påpeka hur fantastiskt jag har det, hur mycket jag älskar "min" häst och att jag har varit hos henne efter jobbet.

Men, idag är den där känslan extra stark och jag älskar henne lite sådär extra mycket. Jag kan inte förklara varför, jag kan inte förklara hur, men idag kröp Greta lite närmare hjärtat. Jag stog och småprattade med henne under hela den tid jag borstade henne och hon stog och lyssnade, spelade med öronen, skakade på huvudet och halvsov om vartannat. Jag, jag njöt bara av att vara i närheten av henne och insåg; woow, vilken fantastisk häst!

Det slog mig även vilken otroligt lycka jag har i livet, vilka möjligheter och förmåner. Jag har fått möjligheten att sköta om en häst, av renaste guld, utan att ha några krav på mig. Jag får svänga in varje kväll om jag så vill och bara göra ingenting. Jag får gå rakt in i huset och känna mig som hemma, där är jag aldrig gäst. Jag har svårt att förstå den öppenhet som Marita visar, men jag är glad över att jag fann den och jag tänker vårda den väl!