I have a dream...
Jag vaknade med ett ryck i natt, nedtryckt i sängen och kunde inte andas normalt. Åter igen, en helskum dröm som väckte mig mitt i natten.
Inatt slapp jag dock drömma om pappa, däremot besöktes jag av Inca och/eller Pärlan (mina förra hästar) Jag kan inte riktigt få kläm om vilken av de två damerna som hälsade på, men jag vet att det var någon av dem. Jag fick även besök av en änglakör som vandrade över ett fält och skön "Oh, kom låt oss tillbedja"
Det var skumt och för att kunna somna om var jag tvungen att ta mig ur sängen en stund. Hmm, snacka om att vårt undermedvetna kan skämta oss aprilo ibland.
Sv: Vi har provat oss fram i snart 5 år med olika mediciner, en som hängt med hela tiden är iallafall cortison.. annars olika cellgifter bland annat, äter en sort varje dag och en annan får jag åka in och få intravenöst. Lindring och lindring vet jag inte om det blir, eller såklart stor skillnad än utan fast å andra sidan skulle jag ju vara död annars med så^^
Sv: Det tog nästan ett år innan jag fick diagnosen.. det är inte en så vanlig sjukdom, speciellt inte bland barn utan man brukar få den isåfall i vuxen ålder. Vi hade heller aldrig hört talas om den, jag var ju bara 9-10 år då... ;) Då fick jag iallafall bli runtskickad bland olika hudläkare och testa krämer, olika behandlingar osv. Till slut fick vi remiss till Barnreumatologen iallafall där man efter massor av prover kunde ställa diagnosen relativt snabbt. Så efter det var det bara att acceptera olika behandlingar och mediciner, inte mycket att göra åt saken. Jag är iallafall glad att den perioden är förbi, värre nästan när man tänker tillbaka på det.
