Vem är egentligen den omtalade Greta som jag tar hand om, som jag kallar min och som ständigt dyker upp här? Låt mig ge er en presentation och förklaring om denna fantastiska tjej.

Golden Gate W
u: Golden Chablis e: Non Stop R eu:Acapulco Gold
Kön: Sto f.2055
Uppfödare&Ägare: Marita Schmidt/ Wallwein's Stuteri.

För att komma fram till min och Gretas historia, måste vi börja några år tidigare, närmare bestämt i april 2010, då jag på nytt hade börjat vara hos Sussie. I stallet fanns då en treåring vid namn Irma, som skulle ridas inför treårstestet. Irmas ägare var Marita, samma Marita som äger Greta. Treårstestet kom, Irma visades och här skiljdes våra vägar, eller de delades lite lätt.

Marita och Sussie fortsatte hålla kontakten och Marita dök även upp i butiken lite då och då. Irma fick föl och jag började jobba hos Sussie, på allvar. En dag stod Marita i butiken och frågade om jag ville följa med på fölvisningen med Irma och hennes föl Clara. Jag sa ja och någon månad senare satt jag i bilen med Marita och två hästar i transporten.

Åter igen skiljdes våra vägar, men inte för så lång stund. Någon månad senare var Marita åter igen på plats i butiken, pratade med Sussie och diskuterade hur Irma skulle sättas igång, då vände sig Marita mot mig och frågade om jag ville. Jag blev hedrad, men backade. Jag var inte redo att sitta upp på den hästen, min kunskap skulle inte räcka till. Men, efter lite funderande och ett nytt år på intågande mailade jag Marita och frågade om jag fick komma upp och borsta på Irma och Clara i alla fall. Svaret jag fick var ett "Självklart!"

Sagt och gjort, en dag efter jobbet åkte jag upp till stallet, gick in och kände mig som hemma direkt. Jag borstade och pussade på Irma och Clara, gången efter bara på Irma, men hon kändes inte riktigt som min typ av häst. Jag vände mig åt höger, kliade lite på hästen bredvid och åkte vidare hemåt.

Nästa vända upp till stallet kliade jag återigen på hästen till höger, mötes av en fantastisk blick och tillit i ögonen och var bomfast. Den hästen var Greta, min Greta.

Den 5 februari ungefär en månad efter min förälske i Greta, ringde telefonen, med en stressad Marita i andra änden. Efter lite fix och trix hade jag lovat att ta stallet på måndagen. Tisdagen ringde åter telefonen, ett samtal som skulle komma att vända upp och ner på min värld. Ett erbjudande som bara en dåre skulle tacka nej till, den dåren är jag.

Idag ser jag Greta lite som min egen, även om det inte finns på några papper. Eller, jag älskar henne precis som att hon vore min egen. Hon är en trygghet i min vardag och hon påminner mig alltid om den självklarhet som finns inom hästvärlden, självklarheten att vara sig själv, hålla på med hästar av ren kärlek och leva i nuet.

Sakta, men säkert, håller jag på att sätta igång henne, se vad hennes kropp håller för och hoppas att jag en dag vågar ta det erbjudande jag fick, den där tisdagen i februari. Greta har nämligen en skada i korset, som gör att vi egentligen inte vet om hon håller som ridhäst, endast tiden kan utvisa och jag hoppas på det bästa.

Väljer ni att stanna, kommer ni få se var tiden för mig och Greta, var vi kommer landa och vad vår tid ihop kommer leda till. Jag vet inte, Greta vet inte, Marita vet inte, ingen har några svar och jag, jag är världens lyckligaste för det och kommer alltid vara otroligt tacksam för den möjlighet Marita gett mig, med denna underbara häst!