Det känns som att jag sovit bort tre dygn, men det är kanske det jag har gjort. I lördagskväll började resan mot Umeå, som slutade med 4,5 timmes försening. Men, vi tog oss i alla fall hem till Mari, med två hundar och alla resväskor. Resterande av söndagen spenderades i soffan, halvsovandes, lika så såg min måndag ut och vid åtta rullade vi åter mot stationen och vid nio satt jag i en tågkupé med slutmål Stockholm.

Natten måndag-tisdag sov jag otroligt gott. Iofs vaknade jag en gång i timmen och behövde ändra ställning, men jag sov från elva till sex, vad mer kan man begära på ett tåg? Även denna resa slutade med försening, dock bara på strax över timmen. Fina Cina mötte mig på stationen, så jag slapp tunnelbanan med alla mina väskor. Väl hemma i lägenheten landade jag i soffan, läste en stund, startade tv'n, läste lite mer och somnade, vaknade till, läste åter igen en stund och somnade om på nytt. Mamma ringde vid tio i ett och först då vaknade jag till ordentligt.

Jag har fortsatt vara trött hela dagen och inte gjort så mycket mer än legat i soffan, duschat och handlat mat. Det här är en konstig känsla och tankarn snurrar i mitt huvud. Någonstans inser jag att mitt sätt att leva och jobba håller i längden. Jag hoppas att få lite distans och rätsida på det när jag är här, jag börjar redan nu komma fram till olika förslag. Vi får se vad som händer under veckan, jag vet i alla fall att jag ska försöka ha semester och ta det lugnt, men vi får se vad hjärnan och kroppen säger om det.

Nu tänker jag läsa och sova, så hoppas jag hitta inspiration imorgon till att skriva något vettigt här :)