Ett uttryck som allt som oftast dyker upp inom hästvärlden, eller i alla fall på hobbynivå inom hästvärlden är frasen "Den här hästen kom till mig i precis rätt ögonblick"

 

Jag har inte tänkt så mycket på det innan, fören Marita gjorde någon kommentar igår. För, visst är det så att många sger att deras häst kom till dem i precis rätt ögonblick, att de inte klarat sig utan den. Att hästen räddade dem, gav tillbaka livsglädjen, gjorde en trygg, eller vad det nu må vara. Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig, att så många känner igen sig i detta uttryck.

 

Är det så att vi mår så psykiskt dåligt, av en eller annan anledning, att vi behöver något som påminner oss om hur fantastiskt livet ska vara, är det för att det låter "bra" att säga att man blivit räddad av en häst, eller finns det någon annan anledning?

 

För, något ligger bakom detta uttryck och jag har själv använt mig av det, många gånger. Dock inte om många olika hästar, men för att beskriva några specifika hästar, många gånger. Jag har mått så dåligt psykiskt, att det enda som höll mig uppe var hästarna, jag har varit där nere och vänt. Jag har sett mörkret, där hästarna har varit den lilla, lilla ljusglimt som jag kämpat mot.

 

Jag kan också säga att Greta räddade mig. Nej, just då mådde jag inte psykiskt dåligt, men jag hade kört fast. Jag kämpade på i samma hjulspår, av gammalvana och hade tappat mycket av den energi jag tidigare haft. När jag fann Greta, fann jag något som gav mig energi, något att åka till varje dag och jag fann någon att älska. Greta har fått mig att växa, mogna och lära känna mig själv bättre.

 

Kanske är det så, att alla hästar räddar oss från den situation vi befinner oss i just för stunden? Kanske behöver alla en häst vid sin sida, för att lära sig se livet på ett annat sätt? Kanske är det så att vi hade vuxit och överlevt, även utan dän där räddande ängeln i form utan en häst. Kanske, kanske inte.

 

Min räddande ängel, som dök upp när jag gett upp hopppet om mig själv.