Något av det mysigaste som finns är att stå utomhus, med en häst man älskar och borsta så dammet yr. Det är vad jag har gjort två kvällar i rad och gissa om jag njutit?

Jag har inte stått ute några långa stunder, men tillräckligt för mig och fina Greta. Jag vill se hur hon agerar ute, se hur trygg hon är och testa mig fram. För min del räcker en kort, kort stund, för att mina hjärna inte ska flippa ur och vilja gå allt för fort fram. För, detta är en relation jag tänker vårda och vara rädd om. Min fina, älskade flicka.