Mina senaste dagar har varit ett litet privat helvete.
Jag som är en otrolig känslomänniska. Hade det gått, hade jag fattat alla mina beslut utifrån känslor. Det faktum att beslut inte kan fattas på enbart känslor har gjort att senaste dagarna varit hemska. Jag fick ett fantastiska erbjudande i tisdags, med en möjlighet att hitta den del av mig som jag tappade bort för så längesen.

Men, förnuftet nekar mig att tacka ja till beslutet. För, man ska inte skaffa sig problem om man kan undvika det. För, i slutänden kan det bli stora problem av det beslut som skulle fattas.

Hur gör man då, när känslor och förnuft säger emot varandra? Det är inte första och absolut inte sista gången jag kommer hamna i en sån här sits. Vad blev då resultat? Om kompromiss, där känslorna fick ge vika för förnuftet och förnuftet fick ge vika för känslan. Jag hoppas det blir ett bra beslut, för alla inblandade parter.