Alla dagar blir inte som planerat, livet blir aldrig som planerat. Vi får inte alltid den uppväxt vi önskar oss, inte alltid de optimala föräldrarna. Vi hamnar kanske inte i den familj som vi önskat oss, men vi har ett val.

Idag insåg jag att mitt liv är faktiskt mitt (efter ett folk försök pränta in det i mig ett bra tag) Trots att jag har ett förflutet som jag helst vill glömma, vissa dagar byta bort delar av min familj och bara vara "normal" Trots detta är mitt liv mitt och jag formar min egen framtid. Det som har varit, har just varit. Antingen låter jag det påverka mig i nuet, eller så tar jag tag i mitt liv och gör något bra utav det jag har.

Jag är trött på att vara min egen martyr, tycka synd om mig själv och trycka ner mig själv i skiten. Jag kan göra mina val, antingen sätter jag på en bra låt, eller en låt som jag vet kommer få mig att må dåligt. Antingen glider jag med och går runt och muttrar över det jag är inte är nöjd med, eller så säger jag ifrån. Sätter ner en fot och låter mitt liv bli mitt.

Låter mina beslut vara just mina beslut och ingen annans. Funderar över varför jag fattar ett beslut och vad som är grunden till beslutet. Det är bara jag som har makten över mitt liv och antingen gör jag något vettigt av det jag har fått, eller så fortsätter jag glida med och få de resultat som jag alltid fått.

Antingen så förändrar jag det jag är missnöjd med, eller så har jag ingen rätt att klaga över det som är. På fullaste allvar. För, mitt liv är faktiskt mitt, Mitt, MITT liv!