När jag började jobba hoppades jag på en chans till många timmar på hästryggen, träningsmöjligheter och att utvecklas i min ridning. Visst har jag fått rida en del, fått otroliga möjligheter att rida för träna (ca,varannan gång på hästryggen) och det har gjort att jag utvecklats. Men, om vi ska ta den bittra sanning så har jag inte suttit på hästryggen på snart två veckor. JAG SAKNAR DET!!!!
Så otroligt mycket. Jag saknar att galoppera på, att rida utan krav, att svettas igenom ett ridpass, att styra mot ett hinder och känna lyckan på andra sidan. Jag saknar, saknar, saknar. Framför allt saknar jag att få göra som jag själv vill, jag saknar en egen häst.
Jag önskar mitt dygn hade tre timmar till, att min kropp hade lite mer energi och mitt konto lite mer pengar. Då hade jag aldrig tvivlat. Då hade det stått en fin, underbar, häst i ett stall här i närheten. Jag önskar så otroligt mycket att jag fick utvecklas mer. Och utvecklingen är omöjlig om man rider 1gång var 14 dag, om ens det. Åååh, jag önskar så hårt.

jag saknar möjligheterna du gav mig.