när smärtan blev för stor att bära själv, då fanns du där. när livet blev för mörkt, då var du den bästa solen. när allt gick emot, gick du med. när alla andra svek, stöttade du som aldrig förr. när tårarna rann, lät du dem rinna. när jag behövde dig, fanns du ständigt där.

min älskade vän, mitt hjärta. du mötte mig, när jag var som mest sårad. du lärde mig älska, genom smärtan. du svek aldrig, lämnade aldrig min sida, trots att jag inte alltid orkade. du var god som renaste guld, vackrare än du borde och trognare mot mig än vad jag själv var. du lyfte mig över smärtan, fick mig att sväva.

idag, flera år senare, tvingas jag stå på egna ben. jag kan inte vända tillbaka. jag och du, det som var, som är och alltid kommer vara. du finns inom mig, på mig, runt omkring mig och precis där jag behöver dig.

älskade vän, jag önskar vi kunde få mötas en sista gång. en sista tur, till vår glänta, busandes, bockandes, rejsandes och levandes. jag önskar jag kunde få ge dig en sista puss och kram. smeka din vackra panna en allra, allra sista gång. min älskade pojke. älskade ponnyn.

RebeckAladdin, det kommer aldrig ändras.