Jag lämnade gymmet, otroligt besviken. Mina benhinnor hindrar mig, så otroligt mycket. Egentligen får jag väl skylla mig själv. Med ett par bättre skor skulle jag inte få ont, men jag har inte pengar.. Jag kan inte springa som jag vill, för det gör för ont. Ni vet, när något gör så ont att man vill lägga sig ner och gråta? Där har ni känslan så fort jag springer, som sen håller i sig även när jag går. Jag haltar, för att avbelasta. Det kommer inte hålla i längden, för jag kan inte ens träna på maskinerna som jag vill sen.

Trots allt är jag nöjd, jag lyckas kämpa, bita ihop och mår bra när jag får röra på mig. Jag trivs på Sportlife Vårgårda, så är det bara!