Min katt känner mig bättre än vad jag själv känner mig. Han vet att hans matte borde coola ner, ta det lugnt och inte stressa på i hundratio. Jag vet det också, men jag fortsätter ändå. Idag klarade jag inte mer och gick hem från skolan vid två. Jag, som ständigt är stressad över skola och betyg, orkade inte ens bry mig över den faktorn. Min eftermiddag har bestått av absolut ingenting och jag har plugg som måste göras. Två prov nästa vecka, samt en redovisning på predag. Känns lite halvbra, menmen. Nu är det strax körkortsteori nere på Thumbs som gäller. Då lämnar jag min äälskade katt och trygghet, för att speeda upp tempot igen. Jag undrar när jag kommer falla hårt, riktigt hårt.