jag funderar på om det är möjligt att få gräva ner sig under sitt täcke, aldrig komma fram igen och skita i allt. för, jag är livrädd. om sju dagar tar jag studenten. om sju dagar ska jag stå på egna ben, jag ska klara mig själv. under tretton år har jag haft någon som gått vid min sida, berättat vad som är rättoch fel. om sju dagar kommer ingen rätta mina fel. jag kan räkna ut tre gånger tre och svara sex, utan att någon sätter en bock vi d sidan av. jag ska vackla ut på egna ben.
jag är inte redo.

helt plötsligt avundas jag alla som går kvar i skolan när sommaren är över. alla som ska tillbaka till sin gamla klass, som har några år kvar. jag avundas den trygghet ni har framför er. jag är rädd, så jäkla rädd!