Jag har lagt en heldel hästår bakom ryggen nu. Jag tror jag är uppe i sex år som ryttare och sju år som stalltjej. Under dessa år har en stor mängd hästar passerat genom mitt liv.
Salza, Bimbo, Elvis, Nikita, Jambo, Majka, Yellow, Whispet, Shout, Falco Aladdin, Galax, Helia, Tex, Inca, Pärlan, Ferro, Dolly, Quattro, Morina m.fl. Listan kan göras lång, om jag tillåter mig att fundera, tänka efter och skriva.

Av dessa hästar finns det några som sitter starkare än andra. Några om fortfarande tar andan ur mig, som kan få hjärtat att krympa, krampa och få andningen att stanna av. Några som saknas och älskas mer än andra. Några som aldrig kommer lämna mitt minne.

Nu borde man ju tro att det är Pärlan, för bloggen skapades trots allt för henne. Eva "Pärlan" Sjöhus. Det var hon som fick stå namn för min blogg. Det var henne jag delade 1,5 år och lite mer tid med. Det var hon som var min egen. Men vet ni, hon ligger någonstans i skymundan av två andra. Två som alltid, alltid kommer lysa starka och lyfta mig.

Aladdin och Inca. Dessa två eldsjälar, hästar med guldhjärtan och räddare i nöden. Aladdin, som alltid kommer vara styrkan i mina ådrar. Ponnyn som alltid kommer vara min, över allt, förutom på papper. Ponnyn som kom att förändra mitt liv, hålla mig kvar på jorden och älska mig när ingen annan vågade. Ponnyn som kom att bli min livskraft, som lämnade isn styrka i mina ådror när han lämnade jordelivet. Ponnyn som kom att bli min bästa, närmaste vän. Ponnyn som jag delade min själ med.
Inca Gold, med ett hjärta av renaste guld. Den häst som också blev min bästa vän. Som fick mig att växa. Hästen som var.... Ja, hon bara var. Hon var allt jag behövde. Hon var fantastisk, underbar och hon såg rakt igenom mig. Hon var allt jag behövde och någonsin kommer behöva. Hon var min, om så bara för en stund.

Jag kommer aldrig någonsin älska en häst som jag älskat Aladdin och Inca. Jag kommer aldrig någonsin öppna mig som jag gjorde för Aladdin. Vi var sårbara tillsammans och blev starka tillsammans. Inca mötte mig när jag fallit på nytt, hon bar mig och gav mig den lilla sista styrkan.
Jag älskar er, som inga andra.,