Det har vaeit en konstig dag, men om detta är vuxenlivet vill jag aldrig vara liten igen. Imorgon kör jag min första lektion och på måndag fyller jag i tatueringen. Vid sidan av det pluggar, gymar, solar, myser med katter och lever jag. Det är helt otroligt och jag undrar gång på gång, är detta verkligen mitt liv?

Vet ni, att jag för många år sedan funderade på att släppa greppet om allt och ta livet av mig? Idag är jag så otroligt lycklig att folk fick mig att kämpa vidare, för hade jag valt att ta livet av mig, då hade jag aldrig fått uppleva allt detta fantastiska och jag skulle aldrig, aldrig vilja vara utan det!