Sedan jag kom hem har jag haft en sovande katt i mitt knä, den jobbigaste av dem alla. Pip. Han har inte hittat någon trygg plats att sova på, då fick lotten falla på mitt knä. Jag känner mig hedrad, till denna lilla varelse tillit. Jag har inte hjärta att flytta på honom, men jag skulle behöva äta och vill ner och gyma. Han är helt slut, stackarn.

I övrigt har det gått ganska bra att flytta ihop katterna. Lite morrande när någon kommer för nära en annan, men inga slagsmål eller andra tokigheter. När väl alla landat ordentligt, kan det här nog bli bra. Fina småv kryp. <3