Okej, varför tar jag aldrig lärdom av mina misstag? Jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt. Jag sover för lite, har för många bollar i luften, vill ännu mer. Har för liten keonomi, handlar för mycket, äter för mycket, tränar för lite, lever livet och mår bra. Mår förjävligt, skrattar, trycker undan tårarna. Lever, ler och lär.

Men, trots allt detta rasar min kropp för stunden. Jag vill mer än vad jag har tid till. Hinner aldrig riktigt med allt jag planera. Om inte skolan tagit så mycket tid, om jag kunnat prioritera bättre, om jag kunde leva mer. Om min kropp krävde mindre sömn, så hade problemet varit löst.

Snurrigt inlägg, men vi kan sammanfatta med att jag är stressad till max, har prov, ingen tid till plugg och vill merä n vad jag orkar. Peace.