Jag förundras gång efter gång hur vackert och fridfullt Stockholm är. Hur bra jag mår här och varför jag ång på gång återvänder.

Jag trivs otroligt bra, men denna veckan är det tomt. Cina och Martin saknas och jag saknar dem. Min kropp tycker att dem snart borde komma in genom dörren, men tydligen inte. Det är synd, väldigt synd.

Jag ska snart dra mig ut på stan en sväng till, om jag lyckas hitta mitt kontokort. Jag fattar verkligen inte vad jag la det igår. Det krävs mig för att lyckas med sånna grejer!