Pyzen försöker vara rg på mig, men misslyckas, NU ligger han i mitt knä, spinner och är glad över att ha matte hos sig igen. Jag har inte riktigt förstått, efter tre år, att jag har Pyzen. Att han är min och faktiskt bara min. Hade han fått välja skulle jag kunna lova att han hade valt mig framför alla andra.

De nätter jag inte är i Alingsås sitter han vid dörren och skriker, tills jag kommer tillbaka. Mamma vägrar ha honom i Vårgårda, för hon orkar inte med honom på veckorna när jag inte sover där. Han var verkligen den bästa jag kunde få tag i. Mitt älskade pucko. <3