Ikväll är en sån kväll då jag skulle kunna låta tårarna rinna, ligga och hulka mig i sängen och fly från allt. Jag avskyr mig själv för de beslut jag fattat. De liv jag släckt ner, i första hand Pärlans. Idag hade jag behövt henne, framför allt hade jag behövt tryggheten och vetskapen om att någon verkligen behöver mig.

I natt är demonerna med mig, håller mig sällskap och jag vågar inte släcka ner ordentligt. Jag orkar inte just nu. Jag vill spola tillbaka tiden 4 månader och en vecka. Då tiden var påväg att rinna ut. Jag vill stoppa den och aldrig, aldrig låta den ta slut. Jag vill leva i den glädje, stress och livsglädje jag hade då. Jag vill tillbaka..

Jag vill ha tillbaka min bästa, mest hatade, vän.