Jag lyckades samla energi att få undan på rummet ohc plötsligt landade lugnet även i mig. Det märktes så tydligt, för plötsligt tyckte jag att musiken var för hög, jag kände mungiporna dras uppåt och jag kunde äta igen.

Jag känner min kropp vid det här laget, jag vet vad som får mig att falla, vad som får mig tillbaka på benen och jag kan faktiskt utnyttja livet till något positivt. Jag kände redan i bilen påväg från Sussie att jag skulle falla ikväll. Jag har fallit och jag är uppe igen, jag hoppas det kan få stanna här.

Nu ska jag hälla upp lite cider, läsa min bok och njuta av livet. Imorgon kör vi igen! :D