Jag satt på Morinas rygg idag, var ute i skogen, galopperade, travade, andades, levde och var hemma. Det går inte att beskriva känslan, men jag tror man kan jämföra det med att vara kär? Nivet när det bubblar i kroppen och men bara mår bra, så otroligt bra.

Jag hamnade med näsan inborrad i Morrans mage och hela världen stannade upp. Jag fick andas, verkligen andas. Få energi och ett sånt otroligt lugn. Jag är världens lyckligaste tjej när jag är hemma, men lyckan är så skör. Så otroligt skör. Jag bär med mig lugnet och är glad att jag faktiskt får dela det med alla underbara hemma.