Pärlan fick sig en mysig rykt idag. För första gången sedan i söndags orkade mina knän med att göra något med henne, vilket var lite halvt uppskattat. Hon har energi, det märks. För det var svårt, svårare, såvrast att stå stilla när jag skulle borsta. Hon skötte sig ändå bra måste jag medge :)

När vi väl skulle tillbaka till hagen orkade inte mina knän gå längre, så jag satte upp på hennes rygg. Utanpå täcket, med bara grimma och grimskaft. Min älskade Busa, gissa om jag kände mig trygg?! Hon skrittade på, hur lugn som helst, trots att hon hade energi i varje millimeter. Hon vet när det verkligen gäller.

Imorgon hoppas jag kunna komma ut en runda på henne, vi får se hur mina knän mår då. Håll tummarna, om inte annat för Pärlans skull!