Pärlan fick vila idag igen, jag är fortfarande inte tillräckligt bra för att rida. När jag kom upp till hagen, så måste jag först gå genom en annan hage för attk omma till öppningen. När jag var halvvägs genom första hgen och halvvägs till öppningen så ropade jag på Pärlan, utan så stora förhoppningar. Pärlan lyfta i alla fall på huvudet, sen såg jag inte så mycket mer. Jag var tvungen att hålla koll på marken, så jag inte tramoade snett för då strejkar mit knä..

När jag väl kom till öppningen, gissa vem som stog där? Pärlan! Världen sötaste myshäst. Tog ut henne och gav henne mat. Sen fick hon beta en stund utanför hagen och hon verkade riktigt nöjd. Min Finaste, så är det verkligen.