De skadades klubb.

När jag tänker tillbaka på det senaste dygnet kan jag inte låta bli att le. Jag har mått ofärskämt bra och livet har flutit på. Det är underbart att vara hos Sussie, det är det verkligen!

Det blev en ridtur på Hajen idag, dock inte så lång som planerad. Vi kom över dammen, till grusvägen och sen låg jag och sprattalde på marken och såg Hajens rumpa vara på väg ut på ängen. Sussie trodde att han skulle komma tillbaka, jag ver redo att proemenera hem. Vem fick rätt tror ni? ;)
Mina knän gör grymt ont nu och jag kan knappast gå. Känns det såhär imorgon, då ber jag att få låna Bebbes kryckor.

Trots min flygtur kan jag inte låta bli att le och inse hur galet livet där uppe är. Det tog typ två timmar innan jag fick tvättat rent såren. Hästarna var ju tvugna att fixas, sen åt vi och efter det blev deet tvättning. Vi fick klippa upp ridbyxorna, för att kunna få av dem. Men, mycket skratt blev det trots det.

Som sagt, jag trivs och mår galet bra där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0