Vi red ut tillsammans med Lydia och Linda idag. För mig och Pärlan var det första uteritten med sällskap på en evighet. Pärlan sköte sig bättre än vad jag vågat hoppas på och jag är faktiskt riktigt stolg över henne! trots att vi hade sällskap, så jobbade hon stundtals på riktigt bra under sig och lyssnade näsan hela tiden på vad jag ville.
Men, sen måste man ju busa ibland och strunta i matten, galning säger jag bara.

När Lydia och Linda red till stallet, så red jag en sväng själv och vilken häst! Pärlan jobbade i form i både skritt och trav, gick att öka och minska traven och gosh vad fin hon var! Jag är riktigt, riktigt glad över hur mycket vi har utvecklats sedan sista träningen. Samtidigt som jag är chockad. Helt plötsligt rider jag och åker inte bara med. Jag har mer kroppskontroll och vet vad jag ska göra med den när jag rider. Känslan är fantastisk.!