både jag och Pärlan var helt slut efter en timmes hårdkärning tillsammans med Sussie. Jag kommer alltid därifrån, full med självförtroende och hon får både mig och Pärlan att växa flera centimeter. Hon får oss att inse att vi verkligen kan!

Med oss hem i tankarna denna gången har vi:
- Takten i traven plus att se fisförnäm ut.
- Våga släppa greppet om tygeln och rida mer med säte och skänkel.
- Mycket övergångar mellan skritt och trav, för att Pärlan ska tvingas samla sig och gå lugnt.
- Halvhalter med tänket: "Nu ska vi skritta..... jag skoja bara."
- Våga leka med tempot.
- Och precis som alla gånger, det är jag som bestämmer tempot.

Sussie tyckte vi hade utvecklats och gått framåt. Pärlan var mycket mer avslappnad idag och såg gladare ut. Hela hennes minspel, öron och ögon, var vaknare och mer allerta. Det kändes härligt att höra, för det betyder att jag någonstans gör rätt, även om jag ofta vacklar i det.

Vi fortsatte traggla galopperna och höger funkade riktigt, riktigt bra! Hon gick verkligen att jobba och bara rulla på om jag ås ville. Dock är vänster lika trasslig som alltid, men vi lyckades få några varv på volten där med. Vi fortsätter jobba med det nästa gång vi kommer upp, vilket jag hoppas blir snart!