Det värsta med beslutet om sälja eller behålla Pärlan är att det är bara jag som kan bestämma. Det finns ingen annan, jag. jag. jag. Jag tycker inte om att det handlar om mig, mig och Pärlan.

Det värsta är att jag nog så gott som har bestämt mig, om ingen kommer med ett suertungt och superbra argument till varför jag ska behålla henne. Nu vill jag ha måndag, så jag kan diskutera, funder, prata och få råd av Sussie. För jag behöver hennes ord, för att göra mig lugn och stå stabilt i mitt beslut.