Jag har funderat på det faktum att vara stalltjej, hur mycket det har förändrats. Hur få "riktiga" stalltjejer det faktiskt finns kvar.
Vad är en riktigt stalltjeje egentligen? Enligt min mening är det en tjej som:
- tar sig till stallet oavsett väder.
- gör allt för sin älskade ponny, oavsett om den ägs av en ridskola.
- skulle gå upp klockan fem på morgonen, för ponnyns skull.
- kommer till stallet i märkeslösa kläder och bryr sig inte om vad andra säger om det.
- utan problem tar i, får skit under naglarna och skrattar åt det hela.
- blir överlycklig när favoritponnyn inte går lektion, så dem hinner få tjugo minuter tillsammans.
- ser till att ponnyns spilta/box alltid är ren och fräsch.
- gör rent krubba och vattenkopp med glittrande ögon.
- putsar sadel och träns, trots att det redan blänker.

Jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att dessa "riktiga" stalltjejer bara blir färre och färre. Jag minns när jag själv var en sån stalltjej. Som alltid ville upp till stallet och tjatade på mamma och pappa för att köra upp mig, även om jag visste att "min" ponny gick lektion. Jag minns också vad som fick mig att sluta.
Alla ord som sårade, folk som tryckte ner, den uppskattning som uteblev, skolan som började ta mer tid. Men först och främst, känslan av att vara osynlig. Att folk började ta förgivet att vi, få, stalltjejer skulle göra allt. Droppen blev, för mig, när stallchefen började trycka ner oss, för att vi kämpade för hästarnas skull.

Det kanske inte är så konstigt att alla "riktiga" stalltjejer försvinner, dem behöver få uppskattning för att växa. De behöver få höra att de gör något av värde, inte bara för hästarna utan även för alla runt omkring. De behöver få höra ett "Tack" oftare än vad som ges.

Att vara stalltjej är inget lätt jobb. Det är många tårar, motgångar och kämpande som ligger bakom. Trots det finns det dem som kämpar på. Tar sig till stallet gång på gång, på gång. Alltid med ett leende på läpparna och lycka i bröstet.
Ni är värda att lyftas upp, alla ni är värda att berömmas! För allt ni gör för hästarna, ni är guld värda!