Vi kunde inte låta bli att skratta åt Pärlan på träningen igår. Hon hittar lösningar på allt, sin egen typ av lösningar. Hon kan faktiskt galoppera nu säger hon och vägrar trava, haha.

Vissa stunder ville jag ge upp, lasta på henne, köra hem henne och aldrig sitta upp mer. Det är då jag har ne fantastisk tränare, som peppar stöttar och får mig att skratta åt det hela igen, för Pärlan är trots allt Pärlan. EN travare som inte längre vill trava. En travare som föredrar pass och galopp. En travare, med alltid nya påhitt. En travare, som lever livet.

Jagä r nöjd med gårdagens pass, trots allt. Jag bär med mig det roliga, det som fick mi att skratta. Pärlans knäppa infall, Sussies kommentarer, Marias ord och lyckan. Det är den som väger tyngst.