Jag började skratta på väg hem från Pärlan. Sittandes på moppen, musik dunkandes i öronen, regn som smattrade mot mig och livet var komplett! Jag kunde inte hålla inne skrattet, det riktigt bubblade över. Livet är underbart, ut i varje millimeter.

Jag lever mitt uppe i en dröm, nej, något större än en dröm. Jag lever i en film, det som händer mig händer bara i filmer. Jag kan inte förstå, vad jag har gjort för att förtjäna denna lycka. Trots det tackar jag och tar emot. Jag älskar livet, just nu, just för stunden, just precis här och nu.