För ett år sedan hade jag överlevt en natt i källarskrubben, var livrädd för att möta pappa någonstans och visste inte vad framtiden skulle bjuda på.

Igår var det alltså ett år sedan jag och mamma pakade alla våra saker i huset och flyttade ut till mina kusiner. Det var ett år sedan mamma inte orkade bo kvar med pappa och jag följde med. Jag orkade inte heller längre, psyket var för skadat.

Jag minns så mycket, samtidigt som jag glömt massor. Det är ett helt galet år som har gått och jag är glad över det jag har idag. Glad över vad jag fått, vilka delar i livet jag fått tillbaka. Saker som har hänt, som aldrig skulle hänt om mamma och pappa fortfarande varit gifta. Jag är glad, över den jag är idag!


Ni får verkligen inte tro att min pappa är hemsk, för egentligen är han inte det. Han är en underbar pappa, bara att han gjorde sina misstag. Misstag som jag tyvärr inte kan förlåta, inte än. Han är min pappa och kommer alltid vara. Jag kommer alltid älska honom, som min pappa.