Pärlemorbus.

Egentligen hinner jag inte sitta här. Jag borde diska, städa, packa, duscha och massa annat viktigt. Men, energin finns inte riktigt.

Jag har levt hela dagen, mått sådär härligt bra, som man bara gör hos Sussie. Jag satte mig på moppen hem och jag föll sakta men säkert. Nu ligger jag halvvägs i botten och saknar mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0