Jag måste säga att jag blev stolt idag och hjärtat växte lite extra. Gissa vem som kom gåendes för att möta mig i hagen idag när jag ropade? Ingen annan än min Pärla!
Det går inte riktigt att beskriva känslan. Jag har längtat efter det här sedan hon mötte mig allra första gången vi träffades. Jag har drömt om att hon skulle fortsätta med det. Jag vågar inte tro att det kan fortsätta så här, men jag hoppas att jag inte ska sabba det igen.
Nu hjälper mig att hoppas va?