Det var en seg dag i stallet idag. Jag tror det tog runt 1,5 timme att mocka, blanda mat och fixa vatten. Jag funderade på att låta Pärlan skrota i hagen hela dagen, men insåg att hon skulle ha sin betfor och vatten så jag fick glatt hämta in henne.

Jag tog med mig ett grimskft och knapprande på ett äppla begav jag mig ut u hagen. Som vanligt stog Pärlan oå andra sidan bäcken och hade inga större planer på att komma. När jag väl kom över bäcken tittade jag upp och ser att Pärlan faktiskt är påväg mot mig. Jag stannade och trodde hon skulle göra samma sak, som ahon alltid brukar göra. till min glädje gjorde hon inte det, så jag satte mig på huk och bara en halvminut senare hade jag Pärlan hos mig. Hon fick äppelskrutten och såg så otroligt nöjd ut. Jag testade att backa, fortfarande på huk. Vad tror ni hästen gör? Jo, hon följer med mig. Mitt hjärta svällde tio gånger! Det var ett magiskt ögonblick och allt kändes så otroligt rätt. Älskade, älskade skruttan.

Väl inne i stallet blev det en mysig rykt. Pärlan stog och pratade med Dolly som var kvar i hagen och kunde inte slappna av i början. När jag hade stäng båda dörrarna tog det inte lång stund innan hon började slappna av och visade bestämt att hon inte ville sitta fast. Okej tänkte jag och släppte lös henne. På en gång åkte mulen ner på golvet och letade hö, vilket inte jag ville. Så jag lyckades faktiskt sätta kommando på att få henne att lyfta huvudet. Vi får se hur det kommer bli med det i framtiden.
Hela rykten slutade med en häst som stog och gäspade nöjt i stallgången.