Jag vet inte vad som finns att säga om ridturen idag. Pärlan skötte sig så otroligt bra, egentligen. Dock hade jag inte riktigt med energi för att rida. I början av ridturen funkade allt kanonbra, hon var mjuk ,samarbetsvillig och jobbade på riktigt bra. Sen, när vi väl vände hemåt, började han trippa runt, gick inte att få kontakt med och jag vet inte vad. I ett sånt läge blir jag blockerad, vet inte hur jag ska agera och faller tillbaka till hur allt va innan vi började träna för Sussie.
Hmm, jag borde prata med Sussie om det på onsdag och se vad hon tycker jag ska tänka på. För jag vill hitta en lösning, som funkar för både mig och Pärlan!

Haha, väl vid brevlådorna satte jag av och jobbade henne en stund från marken. Det gick...bra? Fram tills vi kom till soptunnan och Pärlan bestämde sig för att inte lyssna längre, så hon spetserar iväg till stallet, med mig flera meter efter. John trodde han skulle få ge sig ut och leta efter mig i skogen. Lyckat Pärlan, lyckat :D