Idag kom jag hem igen. Jag visste inte hur mycket jag saknat det, fören jag väl satt där. Jag och Morr höll till i ridhuset och kämpade på som tusan. Jag njöt och hade ett stort leende på läpparna. Visst är det mycket kvar att lära, jag har lång väg att vandra, men jag kommer göra det med glädje.

Det var så underbart att vara tillbaka, att jämföra min ridning med i somras och inse att jag faktiskt red. Jag svettades, flåsade och var hur trött som helst stundtals, men jag kunde reglera tempot utan tyglar, flytta utan att ta speciellt mycket i henne och vi dansade fram. Inte en vacker dans, men för mig var det den bästa.

Just där, just då, kändes det så rätt. Mitt beslut att avliva Pärlan kändes mer rätt än någonsin även så att sluta med Jonna. För det är hos Sussie, på hennes hästar, som jag trivs allra bäst. Det är tillsammans med Morr jag glöder till och är riktigt, riktigt lycklig.


Jag älskar dig, utan att skämmas.