Det har varit en bra dag! Jag kom från stallet med massa, massa energi. Hade vi haft mer tid på oss innan affären öppnade hade jag idag suttit på Franz. För mig är det overkligt och jag tror det inte fören jag verkligen sitter där. Jag, lilla Rebecka, som egentligen inte kan rida, skulle få sitta upp på Franz Ferdinand, stallets ena hingst, som är en av världens bästa. Det är sjukt. I min hjärna går det inte ihop!

Jag förstår inte vilka otroligt chanser jag får, vilket förtroende, vilken gåva. Vilken bana som ständigt läggs framför mina fötter. Det är helt makalöst. Jag är glad att jag tog chansen, att jag faktiskt släppte Pärlan. Hade jag inte släppt henne, hade jag stått kvar på samma plats som innan, antagligen sjunkit tillbaka och glömt vad hästlivet handlar om. Glömt lyckan som finns i den.

Jag måste vara en av världens lyckligaste person. Jag har en familj som är bättre än många andra har, jag älskar dem av hela mitt hjärta! Jag har en extra familj, som alltid kommer ställa upp när jag behöver. Som fångar, stöttar och finns där. Jag älskar dem också, för att dem är dem. Jag har vänner, världens bästa vänner. Jag har trygghet i livet, jag är lycklig.


Världens vackraste Franz Ferdinand. :)