Jag saknar att ha egen häst. Nej, jag saknar inte Pärlan, utan jag saknar en egen häst.

Jag insåg inte vilken lyx jag hade med Pärlan, fören det försvann. Jag kommer inte inse vilken lyx jag har hos Sussie, fören det försvinner. Hur som helst, jag saknar att ha egen häst.

När man har egen häst, kan du göra vad du vill, när du vill. Så länge inte hästen tar skada av det. Du kan välja att rida ut mitt i natten, du kan dra en galen galopp på en väg, du kan bada, simma, busa och leva livet. Du kan hoppa när du känner för det, eller ta en ridtur varje dag om du så vill.

Fördelen som jag har uppe hos Sussie är att jag har en tränare att idskutera med när jag vill. En person som känner hästen jag sitter på. Jag ride välskolade hästar och jag lär mig så galet mycket! Nackdelen är att jag förlorar allt det där med att vara hästägare. Jag förlorar känslan av frihet. Den känslan som slog emot mig när jag satt på Morinas rygg i måndags.

Jag skulle inte vilja byta bort livet hos Sussie, jag skulle bara vilja göra ett tillägg. En till häst att rida, som jag kan busa runt på, lära mig på och leva livet med. En egen häst/medryttarhäst att vara fri med.