Jag tror jag har snurrat till det för er, med alla katter hit och dit. Eller hur?

Därför, tänkte jag ta det från början, en katt åt gången. Vi börjar med Tigger. En bondkatt, som egentligen tillhörde Emanuel och hans flickvän. När hon bröt förlovningen fick Tigger flytta med Emanuel hem till oss, den 28 juli 2007. Tigger var uppvuxen med att alltid ha katter och hundar runt sig och vantrivdes med att vara ensam katt. Här såg jag min chans och in i vårat liv kom Pyzen.


Finaste Tigger håller vakt, precis som hon alltid gjorde.

En konstig liten katt, som egentligen inte borde blivit vår. "Uppfödaren" sa: "Vill ni inte ha honom, så lämna tillbaka honom." Jag var förälskad i honom och visste att om han kom tillbaka till uppfödaren, så skulle han avlivas. Han fick alltså stanna.

Pyzen kommer från Nygård, Alingsås Ryttar Sällskap, från början och det var där jag hittade honom. Pyzen flyttade in hos oss den 8 augusti 2007.


En liten Pyzen, på höga höjder. En kärlek han fortfarande bär med sig.

Här lugnade det sig med katter någon månad. Pyzen och Tigger var ett riktigt radarpar. Bondkatter båda två och gjorde massa hyss ihop. Vi åkte till husvagnen, de delade bur och njöt av att ligga nära, nära varandra. De var helt enkelt bästisar.


Tigger och Pyzen påväg till husvagnen.

Men, mamma och pappa ville ha en egen katt. Pyzen och Tigger var ju min och Emanuels. Då hittades Sham, en norsk skogkatt, som uppfödaren bestämt sig för att kastrera. Vi skulle då få köpa honom, härligt! Dock, i samma veva som han skulle hämtas ångrade hon sig. Hon ringde och berättade att hon hade en annan katt hemma, som redan var kastrat, ville vi ha henne kunde vi köpa henne billigt.

Mamma, pappa och Emanuel åkte för att titta på henne och tog med henne hem. Detta var då Titania flyttade in hos oss. När de varo ch hämtade Titania hade uppfödaren en kull med kattungar. Mamma blev förälskad i en av dem, Camorra, dock skulle hon flytta till Danmark och bli avelskatt/utställningskatt.

Titania kom hem till oss den 29 februari 2008. Hon var ne väldigt skygg, rädd och liten katt. Tryckte inne på mitt rum under dagarna och skrek på nätterna. Hon höll mig vaken under nästan en vecka, men lugnsde sig och fann sin plats, som en underlägsen liten primadonna. Hon adopterade mamma som sin och följde henne.


Titania, första kvällen hemma. En rädd och liten dam var det.

Den 5 april var vi iväg igen och denna gången följde Camorra med oss hem. Hon hade blivit skadad i ena ögat och kunde inte bli utställningskatt i Danmark. Istället fick hon bli familjekatt hos oss. Ett riktigt liter underverk, som alla älskade redan från början. Mer charm får man leta efter!


En bebis-Murr. Den sötaste man kunde tänka sig!

Någon mellan att Camorra kom och innan jag slutade skolan (6 juni 2008) kom också Sham till familjen. Han hade nu blivit kastrat och vi var ju lovade honom, alltså fick han flytta in.


Sham, i Emanuels knä. Den enda katten jag aldrig tog till mig.

Vi hade nu fem katter i huset. En kattgård byggdes, så de kunde få gå ut på dagarna. Vi har alltid varit rädd om katterna, speciellt med tanke på tre raskatter, så vi ville inte ha dem som riktiga utekatter.

Emanuel flyttade sen till en egen lägenhet och Tigger fick följa med honom. Hon tyckte fortfarande i
nte om att bo själv, så Pyzen fick följa med. Dock gick det inte jättebra, han skrek och skrek så länge jag inte var där. Så han fick flytta hem efter ungefär en månad. Emanuel skaffade sig då en till katt, Buff. Även hon är en norsk skogkatt och systerdotter till Titania.


Buff, ligger och sover i sin nya lägenhet.

Sommaren 2008 var en turbulent sommar och det var många resor mellan Östadkulle och Skara, med en panikslagen Camorra i bur. Vi vågade inte hoppas på att få behålla vårat underverk, men under kan ske och det hela slutade med ett öga mindre och droppar i ögat som fanns kvar under cirka ett år. Hon vande sig snabbt och busade runt som en toka, värre än innan!


Murr har precis kommit hem från Skara, med ett öga mindre.

Den 19 april 2009 kom Emanuel hem med Tigger, något var fel. Riktigt, riktigt fel! Hon hade krympt, nästan tynat bort. Åt inte, drack inte, ville inte leva längre. Den lekfulla, glada katten låg bara och tryckte under min säng. Vi lyckades få i henne vatten, som hon spydde upp på vägen in till Alingsås.
På måndage, 20 april, blev hon inlagd. Hon blev bättre, sämre, bättre och gav upp. Den 22 april fick hon vandra över Regnbågsbron vid 14.58.


Världens finaste, bästaste LillSessa har fått somna in och väntar på begravning. <3

Buff var nu ensam katt hos Emanuel och hon trivdes inte, då skaffade han en ny katt. Peccorino. Även han en norsk skogkatt.


Den supercoola Peccorino vaktar sin soffa.

Den 1 juni 2009 flyttade jag och mamma från Östadkulle, för att mamma och pappa skulle skiljas. Med oss följde Pyzen och Titania. Camorra och Sham har fått bo kvar hos pappa och jag har inte träffat dem sedan dess. Saknaden tränger jag undan, jag vill inte känna efter. Min älskade Camorra finns inte hos mig längre och ja, det gör ont att tänka på det. Därför undviker jag det!

Emanuel är i Skövde under veckoadagarna under ett år, för att vara med i NBG. Jag får då ta hand om hans lägenhet och Pyzen har fått flytta dit. Buff har då fått flytta till Vårgårda, så inte Titania blir ensam här.

Så, så ser vårat kattliv ut, eller har sett ut under de senaste åren. En galen resa, men jag ångrar den inte. Jag skulle göra vad som helst, verkligen vad osm helst för att få uppleva den igen!