Min mamma borde finnas i den här lägenheten när jag finns här, så är det. Det är värre att sova själv i Vårgårda än i Alingsås. Speciellt då jag och mamma bara träffas på helgerna. Så rä hon i Stockholm den här helgen. Det suger ganska mycket!

Jag vill inte ta ifrån henne glädjen att få uppleva allt hon kommer uppleva, för Stockholm är fantastikst, men jag önskar hon kunde vara här, samtidigt. Mer än bara i tankarna..


Klockan är tio över åtta och jag funderar på att sova. Av den enkla anledning att jag är grymt trött och mitt självförtroende är på bott ikväll. Jag vill inte att det ska gå utför mer än nödvängit. Kvällar som ikväll är inga bra kvällar. Helst vill jag gömma mig under täcket, sova bort flera dagar och inte komma fram fören allt är bra..


Vet ni vad jag insåg på fotot idag? Pga. mina knän kommer jag inte kunna fota som jag vill, jag kan inte sitta på knä längre. Det gör helt enkelt för ont. Jag kan säga att tårarna var inte långt borta när jag insåg det. Jag brinner för fotandet! Jagk ommer säkert hitta en lösning, men just nu känns det hårt, ett slag till marken.

Nu ska jag komma på något bättre att göra än att sitta och klaga hör på bloggen. Ledsen för att ni får ta emot.