it's my life.
Jag har varit ute i skogen, i 1,5 timme, två dagar i rad. Med låg musik, blandat med fågelkvitter, i öronen, mår jag bra. Jag är för en stund fullt närvarande, andas och bara är. Jag har funnit ännu ett andningshål.
She's my tomorrow
En kortis.
INför en fullspäckad dag.
Självklart måste man inte vara där i alla fyra timmar, utan ni kan komma och gå som ni själva vill. Vi kommer bjuda på fika, information från Dynavena och Flatazor, ha speciellerbjudanden i butiken under endast dessa fyra timmar. Vad sägs om rabatt på Ariat, Bucas m.m? Och ett hemligt erbjudande, som endast de besökandek ommer få veta. Kom in vetja!
Nu var det egentligen ingen lång inbjudan jag planerat att skriva, så det kan gå. Jag är i alla fall fixad och färdig (okej, lite utkletad mascara ska tvättas bort, men annars färdig) Nu ska bara butiken fixas till i toppenskick. Bord ska fram, fika ska inhandlas och lappar ska sättas upp. Men, det är lugnt. Som Sussie så glatt sa igår:
"Vi har ju fyra timmar på oss, så det hinner vi utan problem"
Känner jag oss rätt, så kommer vi springa runt de sista tio minutrarna och inse hur mycket iv har glömt, precis som vanligt med andra ord ;)
Vi hörs ikväll, ni får sköta om er så länge. Puss
.
Nyduschad, med håret i turban och pyjamasen på, sitter jag i soffan med datorn på magen. Flickan som lekte med elden är startad och jag ska njuta av en tidig kväll hemma. För, jag har redan ätit och tittat alla bloggar, bdb och facebook. Med andra ord, jag är redo för kvällsmys.
Sjukt trött efter jobbet svängde jag trots allt in till Greta och det kunde inte blivit bättre. Jag och hon stod i hagen, i nästan en halvtimme och halvsov, myste och spanade på bilar. Jag lämnade hagen, fylld av energi, för det var precis vad jag behövde. För första gången, någonsin, följde Greta efter mig i hagen när jag bad henne om det och hon stannade vid mig, trots att resten av flocken gick. Hon hade alla chanser i världen att vända och gå ifrån mig, men det gjorde hon inte. Sånt glädjer en trött kropp och själ. Hon kommer mig bara närmare och närmare. <3
Jag kunde funnit vem som helst, men jag fann aldrig någon. Du fann mig.
Today is just a day.
Det har varit en konstig dag idag. Inatt drömde jag drömmar som jag hoppas aldrig, aldrig blir sanning, vilket resulterat i att jag gått med magknip stundtals under dagen. (Hej, sedan när blir jag så berörd av drömmar?!)
När jag väl kom till jobbet, visade det sig att Sussies träningar blivit inställda och bankmannen var fortfarande kvar. Bara att fixa iordning franz, öppna butiken och dra igång osm vanligt. Framåt fyra tiden började vi bli oroliga på allvar, då Jenca varit i butiken sedan tolv men ingen sett ett spår av Selma... Efter flera timmars letande, eller i alla fall tre, kom Lennart körandes och berättade att Selma fanns hos honom. Äntligen kunde vi andas ut!
Jag och Greta gav oss ut i skog och mark, för att mysa och bara ha det bra. Jag var helt lost i hjärnan, balansen fanns inte och Greta blev såklart, även hon, helt off. Men, vi fick rastat varandra, jobbat ihop oss lite och njöt nog nåda två av att komma ut. Det är roligt, att hon inte vänder och går när jag kommer ut i hagen numer, hon stod och halvsov och gäspade massor i stallet när jag hade ridit och hon gnäggar inte lika hysteriskt längre. Min flicka börjar bli vuxen! :)
i will never, ever let you go.
jag är så glad att jag har mitt hjärta som håller mig uppe, får mig att vara halvvägs till stranden och inte bland snäckorna på botten. för, just nu är det tungt. jag räknar timmar, minuter, dagar och veckor, utan någon anledning alls. Jag är glad, att det finns något som håller mig så otroligt trygg. Jag kommer inte släppa taget, inte på länge, inte fören vi båda är redo och färdiga med varandra. Jag har funnit min hjälte.
Upp och ner, ner och upp. Grisen gal i granens topp.
Jag har under dagen skrattat så tårarna runnit, av absolut ingen anledning alls. Jag har ne chef som mobbar mig, för hur jag pratar och som skrattar åt att jag skrattar. Hmm, vissa dagar spårar bara ur!
Jag är trött och känner att det mest blir onödigt dravel här, så vi hörs imorgon (eller senare, om mig hjärna går ur sitt dval tillstånd)
Caruso, under en löshoppning på Alingsås RS.
Golden Gate W vs. Eva Sjöhus.
<3
Det finns bara en sak att säga.
Jag älskar dig.
Återuppståndelsen är nära.
Med andra ord, det har varit en otroligt bra stallkväll och precis så ansträngande som jag klarade av. Jag känner mig som hemma i Sotlanda och får en chans att bara andas och vara, i like.
MIn drömryttare och hingst.
Jag har fortfarande inte förflyttat mig från soffan, haha. Lagom när jag tänkte ta mig ut till förrådet, började ju finalen i Världscupshoppningen. Det går inte att missa, verkligen inte!
Om det är någon ryttare jag verkligen ser upp till, så är det Marcus Ehning. Han är lite av en gud och rider otroligt bra. Jag kan inget annat än säga wooow och drömma om att en dag kunna rida som honom. Han utstrålar en sådan lätthet, ingenting ser svårt ut. Det är häftigt! Sen gör det ju inget att han rider ne av de snyggaste hingstarna, Plot Blue (dock inte idag...)
Morgonbestyr.
Jag har legat i soffan fram tills nu, det snackar vi om en lugn och slapp söndagmorgon. Nu har jag skäljt av mig, dragit på mig lite kläder och satt mig upp i soffan. Täcket har fått flytta in till sängen igen, där det faktiskt hör hemma ;)
Min plan är att ta mign er till förrådet och sortera bland mina hästgrejer. Fler grejer ska få flytta till stallet och börja användas på nytt. Mina hästsaker har legat nerpackade i nästan två år, på tok för lång tid, så nu är det faktiskt på tiden att kolla igenom vad jag har. Vad jag vill behålla, vad som ska slängas, vad som ska säljas och vad som ska få flytta till stallet. Så, håll ögonen öppna, snart kanske några grejer dyker upp här, eller på tradera :)
Ungefär såhär pigg har jag känt mig idag ;)
Don't stop, never give up.
Flera, flera år senare hör jag låten igen, skillnaden är att jag nu är ganska mycket mognare och har lärt mig lyssna på texten. Nu finner jag inspiration och styrka i den. I like!
Stekta gröna tomater
Jag har tittat på "Stekta gröna tomater" efter att Sussie flera, flera gånger påpekat att jag måååååååste se den. Har ni inte sett den, gå till närmast butik och hyr den! Ååh, en helt fantastisk film, som man jan se om och om igen. I like.
Never give up on something you believe in.
Det är något speciellt att stå i stallet, med en häst och borsta, borsta och borsta lite mer. Det är något speciellt att rykta en häst, tills den står och sover och gäspar. För mig är det total frid, lugn och trygghet. För mig är det den absolut bästa känslan som finns.
Jag vet att det finns många som inte förstår varför jag väljer att hålla på med en häst som lika gärna kunnat vara avlivad, utdömd, borta och begraven för längesen. Jag tvivlar ibland, dock bara två sekunder, för att sen inse att jag älskar henne. Plus, under de gånger jag ridit henne har hon inte visat något tecken på smärta, varför inte ge det en ärlig chans? Jag, om någon, borde tro på mirakel/under/vill man så går det. Jag, som egentligen inte kan vara med hästar, hålla på med katter eller gosa med hundar.
Idag, fler år efter läkarnas konstaterande, lever jag med två katter (har bott med fem katter när det var som mest), jobbar med hästar och har "egen" häst, samt umgås med hundar dagligen. Varför skulle då Gretas skada, som hon friskförklarats från, ställa till problem? Allt går, bara man vill och ger det tid.
Aladdin, han som visade mig att allt faktiskt är möjligt, bara man tror på det. Min själsfrände.
Min räddare.
Igår var jag ute och busade i skogen med Greta. Eller, vi var stundtals otroligt seriösa också och hon var superhärlig. I ksritten hade jag ett ärligt stöd på bettet, så gott som hela tiden, dock försvann det i traven och galoppen. Men, vi jobbar vidare , vi har all tid i världen!
Idag svängde jag bara in och hälsade på mitt hjärtegryn. Jag ropade på henne i hagen, när hon lämnat mig. Mitt fina, fina hjärta kom tillbaka, trots att Blisse körde iväg henne på nytt. Ååh, det värmde Rebeckas lilla hjärta.
Jag måst e säga att jag blev förvånad över att kommandot för Kom sitter och att hon faktiskt kom. Jag har funnit en ängel, för vacker för att vara sann.
Liniment vs. BoT
Jag var i alla fall otroligt trött i båda mina knän igår, utan att egentligen veta varför. Så, jag gjorde inpackning med liniment på vänsterknä och har haft BoT knäskydd på högerknät hela natten. När jag vaknade kände jag inget i vänsterknä, men fortfarandel ika trött i högerknä. Det säger en hel del vill jag tycka, men jag vet ochså att BoT har hjälpt mig otroligt mycket, så det får sitta på under dagen.
Idag ska jag göra ett nyt försök att betala min fotoresa, så så snart min lunch är färdig tar jag mig bort mot skolan och hoppas att Kristoffer finns på plats :)
.
Emanuel sitter på ett flygplan just nu, påväg till Afghanistan. Där blir han i ett halvår, med två hemresor under den tiden. Min fina, älskade bror. Får han sin vilja igenom är han hemma i ett halvår, efter denna vistelsen, för att sen dra iväg igen. Jag ber, mer än jag någonsin gjort innan, att inget ska hända honom. Jag är rädd, men jag undviker att erkänna det. Fina, bästa brodern.
Morgonbestyr.
Nu är det i alla fall över, jag har fått i mig lite mat och kan göra mig redo för att ta mig till jobbet. Näsblod förskjuter lixom hela morgon rutinen, det är ganska jobbigt och frustrerande måste jag ärligt medge. Blir spännande att se hur dagen fortsätter, blir det mer näsblof, eller har det redan gett upp för dagen? ;)
Skjut om dig, så dem inte skjuter dig.
Jag har kramat och pussat Emanuel hejdå. Imorgon åker han, vare sig jag vill eller inte. Min älskade bror, jag kan inte låta bli att oroa mig. Min bror, som jag såväl älskat, som jag har hatat, under min uppväxt. Min älskade, älskade bror, som aldrig lämnat min sida. Han ska komma tillbaka hem, det finns inga andra alternativ. Jag älskar dig.
Mine day.
Det gick i alla fall supersmidigt att mocka hos Marita. Fem boxar, på nolltid. Vad sägs om 30 minuter senare, alla boxar mockade, stallet sopat och vattenhinkar påfyllda. Det kallar jag bra jobbat :)
När jag kom till Sussie hade inte hon och Quinn kommit iväg än, eller de var precis påväg. Så det var bara att vinka hejdå och sätta igång och mocka där, för det hade dem inte gjort på morgonen. Här tog det mycket, mycket längre tid. 3 timmar senare (hahahaha!) var sju boxar mockade, en butik passad, stallet sopat och höpåsar gjorda.
Dags att hämta upp mamma på stationen och ge sig på reklamen. Yes, vi varvade faktiskt den tråkiga utdelningen med väldigt glad allsång. För, man har det faktiskt inte roligare än vad man gör det, så vi sjöng för fulla muggar, garvadeo ch dansade. Störda? På en precis lagom nivå!
Nu ska jag ta en dusch, sen kura i soffan och bara njuta av att det är lördagkväll :)
Fullspäckad helg deluxe.
Jag är uppe på tok för tidigt, för att vara en lördagsmorgon, men har man fullbokat sin helg, så har man. Om en liten stund drar jag iväg till Greta och fixar stallet där, vid tio öppnar jag butiken och vid halv två hämtar jag mamma vid tåget för att köra reklam. En härlig lördag med andra ord, haha.
Man kan ju tycka att vi kan köra ut reklamen imorgon, men det funkar inte. Då ska vi först till Skövde för att hämta Emanuels bil och pussa och krama honom hejdå. Min älskade bror! När vi kommit hem, drar jag direkt vidare och fixar stallet imorgon igen. Så det kan bli, när Marita är iväg på utställning med sina andra fyrbeningar :)
Nej, nu ska jag dra på mig en annan tröja och styra iväg för dagens äventyr. Sköt om er!
Ett försvarstal.
Hästvärlden är och kommer alltid förbli hästvärlden. Det är en plats där det pratas skit bakom ryggen på varandra, där man låtsas att man förstår andras beslut och där man ständigt dömmer.
Jag vet att det finns många åsikter om huruvida jag gjorde rätt i att avliva Pärlan, eller ej. Jag vet också att folk tycker det var tur att jag inte hade kvar Inca, för då hade jag ju avlivat Inca. När det nådde fram till mig vacklade jag till och nu tänker jag försvarar mig inför det.
Jag kommer alltid stå fast vid att jag fattade rätt beslut, det fanns inget annat slut på min och Pärlans berättelse, men det var min och Pärlans. Så, vad säger att jag hade fattat samma beslut om det hade varit Inca, om det hade varit Aladdin eller om det hade varit Laxen?
Pärlan kom till mig, när jag var som mest sårad, skadad och kvaddad. Hon kom till mig, som ett plåster på såret, det sår som aldrig kommit att läka på riktigt. Låter det som en bra början på en gemensam resa? Inte i mina öron, jag vet inte vad ni anser.
Skillnaden mellan mig och Pärlan och mig och Inca är stor. Inca älskade jag, av hela mitt hjärta. Henne var jag världens tryggaste med, henne kunde jag inte bli arg på, henne gav jag all tid i världen. När Inca en kort period blev för stark för mig i ridningen, ja då jobbade jag från marken i stället. Jag gav Inca mitt hjärta, lärde känna henne och älskade henne.
Pärlan fick ta all min sorg, all min smärta och alla känslor jag inte kunde hantera. När Pärlan blev för stark för mig, då betslade jag upp, slog och skrek. Jag gillade henne, för att hon var min, men jag älskade henne aldrig.
Där är skillnaden, jag hade inte fattat samma beslut med Inca, som jag gjorde med Pärlan. För, jag älskade Inca så innerligt och gör det fortfarande. Det gjorde jag aldrig med Pärlan. Så, jag är trött på att mitt förflutna ständigt dras upp. Att mina beslut inte kan få vara mina och allt skitsnack som ständigt dyker upp.Vet ni inte all fakta bakom, håll tyst och skaffa inga förutfattade meningar.
jag skulle göra vad som helst, för att få träffa dig igen.
jag skulle skatta mig lycklig om du återigen fick bli min.
Det är snart måndag, låt oss hoppa över det.
Istället blev det en liten tripp till Alingsås. Jag unnade mig två ear cuffs och två böcker, innan det blev dags för jobb. Idag vrvades butiksjobb, med stalljobb och ja, tiden gick faktiskt relativt fort. Efter jobbet, pussade jag på Greta och nu har jag landat i sängen för lite csi. Imorgon är vi tillbaka på banan.
Fotoplaner.
Heeeelt okej att logga in på sitt konto och se att man fått 2000kr extra. Rätt månad för en liten insättning måste jag säga! Nu kan jag betala min Smögenresa, utan att känna lite magknip. För, till Smögen ska jag oavsett vad pengakontot säger.
Vad ska jag göra i Smögen kanske ni undrar? Jag ska åka dit med skolan, eller med Sundler kanske är mer rätt att säga i detta läget. Dem har sin årliga fotoresa och jag kommer åka med, trots att jag slutade som elev där förra året. Hur mysigt som helst och jag kommer verkligen njuta! Så, nu drar jag mig mot fotosalen, så hörs vi senare :)
En bild från förra årets fotoresa, som då bar iväg till Österlen, Skåne.
csi. <3
Vi hörs imorgon.
Bustur.
Med tvekande känsla körde jag till stallet idag, rida eller inte rida var den stora frågan. Efter måndagens ridtur både ville och ville jag inte upp på Gretas rygg. Marita släppte in hästarnap recis när jag kom och frågade:
-Har du tänkte rida, Näää?
Just då hade jag inte bestämt mig, men gjorde det ganska snabbt efteråt. Nog tusan skulle jag rida, bara ut och latja. Ut, i trav och galopp, ut och lufta pälsen, hjärnan och oss. Och vilken härlig ridtur det blev! Jag lät Greta trava på i raskt tempo och rulla över i galopp. Visst blev hon pigg och sprang på i traven, men jag lixom ignorerade det idag, bara vi var ute och gick framåt ordentligt.
Vi kom tillbaka till stallet 40 minuter senare, nöjda och glada båda två. Jag älskar verkligen denna hästen, av hela mitt hjärta. Jag skulle gå genom eld för hennes skull. Min fina flicka.
Valpmys.
När jag kom hem igår var jag var trött för att skriva ihop något vettigt, så det kan gå. Men, med tanke på att jag snubblade in genom dörren här hemma runt kvart över tio/halv elva, så tycker jag det är okej ;)
Min kväll spenderade jag, hängandes över en valplåda, tittandes och klappandes på små chokladpraliner. Ååh, dem är sådär barnsligt söta, knorrar otroligt sött och man kan inte se sig mätt på dem. Söta, söta små bollar.
Mamma Sava och Bebisarna.
Fyra, av totalt åtta, valpar. Så underbart söta, så man vill bara fortsätta titta. <3
Självklart är uppfödaren Marita/Wallwein's
Toocoldning.
Det positiva är att jag ikväll ska spana in valpa, hur mysigt låter inte det?!
Paus, start.
Av olika anledningar kändes det mesta tungt och jobbigt innan, men nu, nu är jag tillbaka på rätt spå igen. Jag har fantastiska människor i min omgivning och jag är stolt över att det här är mitt liv!
Pessimisten får tala..
Jag och Geta trottsade vädret och gav oss ut på en runda. Jag, som dragit på mig både fodrad fleece och jacka blev snabbt för varm. Greta, som alltid svettas lite, tyckte också att det var frö varmt och svettades något mer än vanligt. Haha, inte alls bakvänt ;)
Ikväll blir det slapp framför datorn och läsning. Imorgon är jag tillbaka på jobbet och den här långhelgen kommer aldrig ha existerat...
Bloggtips.
Jag är en bloggläsare, that's true. Men, vilka bloggar är det egentligen jag följer?
Evelina Blomqvist - en tjej som är lika gammal som mig och jobbar på AW Sporthorses. Är väldigt öppen om sina åsikter och har nog gjort många upprörda, genom att stå för dem. Skriver även väldigt öppet/ärligt om sin ridning, bårde med- och motgångar.
Equilina - en tjej som skriver väldigt bra inlägg. Vi får följa hennes liv som mamma, med unghäst, shettis och ett sto som visat sig ha en senskada. Väldigt bra och välskriven blogg!
Hanna Ling - min gamla stallkompis. Träffades sommaren 2008 och har hållt ihop sedan dess. Går sista året på Strömmagymnasiet och bor på internatet där. På helgerna är hon i stallet och tar hand om shettisar, så helt klart en annan vinkling av hästvärlden.
Paulina Tufvesson - mer känd som "Mirakelbarn" på bdb/dw. Tänkvärda, nyttiga inlägg. Har två shettisar, som hon tricktränar och jobbar mycket från marken. Intressanta inlägg och spännande rekleftioner.
Emelie Williamsson - en tjej som tränade för Sussie några gånger och som jag sedan, av en slump, hittade till. Kämpar på med sin Kola och har kommit långt sedan jag såg dem!
Ledighet.
Ledig måndag, exakt vad det är imorgon. Jag tänker njuta, ta en ridtur med Greta, pussa lite extra på henne och klappa lite extra på hennes ganascher. Sen ska jag även ta det lugnt hemma, umgås med Pyzen och kika färdigt på filmen jag började på idag.
Ledig måndag, hur bra låter inte det?
I'm in love.
Bästa skärmsläckaren, ever. <3
5 saker.
- När jag är spänd har jag en tendens att skratta för mycket, av ingen anledning alls. Jobbigt och jag får ofta ta tre djupa andetag och påminna mig att slappna av.
- Jag är ofta tyst som en mus, vissa dagar trivs jag med det, andra gånger avskyr jag det. Däremot har det gjort mig duktig på att betrakta och ta in folks kroppsspråk.
- Senaste tiden har jag vuxit otroligt mycket i mig själv. Jag hade sagt saker, som jag tidigare skulle tveka otroligt mycket i att säga. Jag vågar lyssna på min kropp och magkänsla, något jag tidigare tryckt undan.
- Snart, väldigt snart, åker min ena bror till Afghanistan med det militära. Det skrämmer mig och jag är otroligt obekväm i situationen. Men, struntar i min känsla och åsikt, för det är vad han vill.
Valpmys.
Med andra ord, idag ska mitt rum få sig en make over och förhoppningsvis kommer man kunna gå på golvet när kvällen närmar sig ;)
Ni får ha en bra söndag och påskdag, så hörs vi framåt kvällen.
Btw, igårkväll började Savas påskägg tömmas. För er som inte riktigt är med, Sava började valpa och nu borde alla ha kommit. Åååh, hur mysigt är inte det? Hoppas få komma in och titta på dem under veckan :D
I'm going crazy now.
Vi var väl ute i max 20 minuter, då det snöade och jag började frysa. Det blev skritt och lite trav. Hon har en tendens att vilja springa iväg när jag ber henne jobba i skitten. Om det beror på hennes kors, eller om det beror på att hon inte har styrka, eller om det helt enkelt beror på att hon inte förstår vad jag ber henne om kan jag inte med säkerhet veta. Jag låter tiden utvisa och hoppas på det bästa, än så länge fortsätter vi på samma lugna spår som vi gjort hitintills.
Ikäll tar jag mig till Emma en stund, för att fira lite påsk och träffa kompisarna. Mysigt!
Påsk, påsk, easter.
Jag ska snart hoppa i lite andra kläder, styra nosen mot stallet och hoppas på bättre väder. Om det är uppehåll tänkte jag skritta ut en tur med Greta, annars blir det bara en mysstund i stallet.
Jag är långledig och är tillbaka på jobbet först på tisdag. Det känns faktiskt riktigt bra och jag ska njuta av att ta det lugnt.
Bästa Py.
Nu sitter jag i soffan, tittar disney channel och har Pyzen liggandes i mitt knä. Han är supernöjd med att ha matte hemma. Han har sovit på mig inatt, kom tillbaka imorses och landade i mitt knä så fort jag satte mig i soffan. Mina underbara Py! Jag är väldigt glad att jag fick tag i denna katt, han är min bästa vän. <3
Min flicka.
Inne i sadelkammaren insåg jag att min ryktväska var borta, men insåg lika snabbt att det fått flytta in i ett eget stallskåp. Med andra ord, nu mer tillhör jag Sotlanda på allvar och även jag har flyttat in. Med ny energi i kroppen sadlade jag på och tog mig ut i skogen. Greta var helt med på noterna och även hon verkade njuta av ridturen. Jag är så glad att jag fått chansen att ta hand om denna pärla. Min fina, underbara Greta. <3
Idag tog vi oss en promenad, det hör lixom till dagen efter ridning. Med tanke på att hon inte är igång och inte har blivit riden på ca. ett år, så väljer jag att ta en promenad ifall hon har träningsvärk. Det gick långsamt till att börja med och det är alltid många trösklar att ta sig över, men hon växer. När vi tagit oss förbi sista/enda huset så band jag upp grimskaftet runt halsen och lät henne gå lös. Hon följde mig, inte till hundra procent, men hon följde mig. Jag är en stolt matte!
Resumé.
Måndag och jobb. På kvällen var det löshoppning, vilket alltid är lika spännande. Vad som var roligt, i alla fall för min del, var att jag kunde konstatera att jag börjat få in känslanför löshoppning. Jag känner på mig när det ska drivas, när jag ska ta det lugnt eller hur jag bör agera. Jag gör det inte alltid hundra procentigt, men jag börjar lära mig. Roligt!
Tisdag, sovmorgon och fotoplaner börjar smidas. Som det ser ut nu åker jag till Smögen v.19 och fotar. Hur fantastiskt låter inte det?!
Livet flyter på och jag är på topp, life is good!
