En och en halv timme senare var jag tillbaka från stallet. Jag har idag packat in mina grejer i skåpet, putsat den supertorra sadeln (tro mig, sadeln är döende och behöver all kärlek den kan få!), putsat lite supertorra träns (som även de är påväg att dö), torkar av det smusiga bordet och pussat mycket, mycket, mycket på min fina häst.

Med andra ord, det har varit en otroligt bra stallkväll och precis så ansträngande som jag klarade av. Jag känner mig som hemma i Sotlanda och får en chans att bara andas och vara, i like.