Det blev en lång dag på jobbet, med hemfärd vid fem i nio ikväll. Inget mig emot, egentligen, då det var löshoppning de sista timmarna, vilket alltid är intressant och roligt.

Jag har under dagen skrattat så tårarna runnit, av absolut ingen anledning alls. Jag har ne chef som mobbar mig, för hur jag pratar och som skrattar åt att jag skrattar. Hmm, vissa dagar spårar bara ur!

Jag är trött och känner att det mest blir onödigt dravel här, så vi hörs imorgon (eller senare, om mig hjärna går ur sitt dval tillstånd)

Caruso, under en löshoppning på Alingsås RS.