Ett försvarstal.

Hästvärlden är och kommer alltid förbli hästvärlden. Det är en plats där det pratas skit bakom ryggen på varandra, där man låtsas att man förstår andras beslut och där man ständigt dömmer.




Jag vet att det finns många åsikter om huruvida jag gjorde rätt i att avliva Pärlan, eller ej. Jag vet också att folk tycker det var tur att jag inte hade kvar Inca, för då hade jag ju avlivat Inca. När det nådde fram till mig vacklade jag till och nu tänker jag försvarar mig inför det.

Jag kommer alltid stå fast vid att jag fattade rätt beslut, det fanns inget annat slut på min och Pärlans berättelse, men det var min och Pärlans. Så, vad säger att jag hade fattat samma beslut om det hade varit Inca, om det hade varit Aladdin eller om det hade varit Laxen?

Pärlan kom till mig, när jag var som mest sårad, skadad och kvaddad. Hon kom till mig, som ett plåster på såret, det sår som aldrig kommit att läka på riktigt. Låter det som en bra början på en gemensam resa? Inte i mina öron, jag vet inte vad ni anser.

Skillnaden mellan mig och Pärlan och mig och Inca är stor. Inca älskade jag, av hela mitt hjärta. Henne var jag världens tryggaste med, henne kunde jag inte bli arg på, henne gav jag all tid i världen. När Inca en kort period blev för stark för mig i ridningen, ja då jobbade jag från marken i stället. Jag gav Inca mitt hjärta, lärde känna henne och älskade henne.
Pärlan fick ta all min sorg, all min smärta och alla känslor jag inte kunde hantera. När Pärlan blev för stark för mig, då betslade jag upp, slog och skrek. Jag gillade henne, för att hon var min, men jag älskade henne aldrig.

Där är skillnaden, jag hade inte fattat samma beslut med Inca, som jag gjorde med Pärlan. För, jag älskade Inca så innerligt och gör det fortfarande. Det gjorde jag aldrig med Pärlan. Så, jag är trött på att mitt förflutna ständigt dras upp. Att mina beslut inte kan få vara mina och allt skitsnack som ständigt dyker upp.Vet ni inte all fakta bakom, håll tyst och skaffa inga förutfattade meningar.


jag skulle göra vad som helst, för att få träffa dig igen.
jag skulle skatta mig lycklig om du återigen fick bli min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0