Med tvekande känsla körde jag till stallet idag, rida eller inte rida var den stora frågan. Efter måndagens ridtur både ville och ville jag inte upp på Gretas rygg. Marita släppte in hästarnap recis när jag kom och frågade:
-Har du tänkte rida, Näää?
Just då hade jag inte bestämt mig, men gjorde det ganska snabbt efteråt. Nog tusan skulle jag rida, bara ut och latja. Ut, i trav och galopp, ut och lufta pälsen, hjärnan och oss. Och vilken härlig ridtur det blev! Jag lät Greta trava på i raskt tempo och rulla över i galopp. Visst blev hon pigg och sprang på i traven, men jag lixom ignorerade det idag, bara vi var ute och gick framåt ordentligt.

Vi kom tillbaka till stallet 40 minuter senare, nöjda och glada båda två. Jag älskar verkligen denna hästen, av hela mitt hjärta. Jag skulle gå genom eld för hennes skull. Min fina flicka.