När jag för 1,5 månad sedan tog på mig ansvaret för Jannes utbildning hade jag en bra magkänsla, en tro på att Janne skulle vara med på noterna. Jag hade på känn att han är en cool grabb, bara någon ger honom chansen att visa det. Idag har jag det bekräfta. Janne är en häst, med såååå stort hjärta och vilja. Att han blir ängslig och bekymrad ibland är inte konstigt, men han vill alltid tro gott om alla.

 

Idag hade han sadel på sig, nemas problemas. Visst är det lite läskigt när den ska på, men det är inga problem när den väl är på plats. Den lille parveln som för 1,5 månad sedan inte vågade lämna flocket, står idag och sover på stallplanen. Han är så trygg. Han litar på att jag inte låter något hända, även om han ibland ifrågasätter mina idéer.

 

Idag vågar jag tro på att jag sitter på hans rygg innan majmånad är över. Fortsätter vi framåt i detta tempot, så kommer det inte vara några problem att sitta upp och bara åka med. Jag vågade inte ens drömma om att få lära Janne såhär mycket, eller låta honom lära mig. Vi gör framsteg, varje dag och det är så roligt!

 

Den som köper Janne kommer få en fantastisk vän, som ständigt är villig att lära sig. En vän som är nyfiken och som är så god att det knappast är sant. Miin fina, modiga vän.

 

Min dag har varit sådär superhärlig och energifylld som jag bestämde mig för att den skulle bli. Det är otroligt coolt hur stor inverkan jag har på mitt eget liv och min egen energi. Det är coolt hur stor makt alla har över sitt eget liv, så länge de är villiga att ta den. Eller, villiga och villiga. Det borde vara varje människas skyldighet att ta hand om sig själv, sina tankar, känslor och resultat. För det är bara vi som styr över oss själva, det finns ingen högre makt som ger oss otur, sorg, deprissioner, skador, sjukdomar och liknande. Det är vi som styr våra tankar och känslor åt det håller, för att få ut ett resultat.

 

Ja, nu var detta egentligen inte vad jag hade tänkt skriva om, men så blev det uppenbarligen ändå. Min plan var att berätta om vilket härlig stund jag hade i stallet, med promenad för såväl Gretas som Jannes del. Greta i halsring och en stor frihet. Janne i grimma och grimskaft och med lite mindre frihet. Två härliga stunder i skog och mark, med mina fina vänner. Vad mer kan man önska?

 

Jag har haft ett par tuffa dagar. Varför vet jag egentligen inte, men galet tufft har det varit. Jag har varit mitt inne i mörkret, även om det inte är lika mörkt som tidigare. Jag har tassat runt på tå, men gjort mitt bästa för att lysa upp mörkret. Jag har sökt bland skuggorna, men inte funnit något av intresse, jag tappade snarare bort mig själv.

 

Igårkväll fick jag nog, funderade ut vilket tillstånd jag var i, om det var ett önskvärt tillstånd och vad jag skulle kunna göra för att förändra det tillstånd jag befann mig i. Sagt och gjort. Jag plockade fram några nlp-papper och läste, men framför allt läste jag igenom mitt "Saker som får mig att må bra"-block och vips var mungiporna uppe vid öronen och idag vaknade jag med ett leende på läpparna.

 

Det är så otroligt lätt att förändra ett tillständ, att få energi i ett orkeslöst tillstånd och att finna glädje i något som tyr sig svart. Det är lite som att sätta på sig glasögon med en bättre skärpa, eller byta perspektiv. Det är häftigt och grymt att ha makten över mitt eget liv och känslor. Att ta hundra procent ansvar för min känslor, mina tankar och mina resultat. Det är power, så det står härliga till!

 

Jag kan inte skryta om att min häst är särskillt snygg och snyggare lär hon ine bli. Desto mer knotten kommer, desto större är chansen att jag får köpa till en huva, då kan vi snacka om ett ufo till häst. Men, om detta hjälper oss att få behålla manen och framför allt; gör att Greta slipper stå ut med kliande hela sommaren så är det värt sin fulhet i guld!

 

Att det är ett helt mysterium hur man tar på täcket är ju en annan femma, men efter ett par gånger har vi nog fått in flytet där. Jag kan i alla fall konstatera att det är tur att min häst är guda snäll och har lärt sig att inte stressa upp sig, även om matte hittar på helt tokiga saker!

Jag och mamma ska köpa hem Pau Darco, vilket dels ska testas för mammas psoriasis men som jag även ska testa att ge till Greta. Det hjälper till att rensa ur i systemet och förhoppningsvis kan det hjälpa mot hennes knottkänslighet. Allt som kan underlätta anser jag vara värt att prova!

 

I förrgår var jag hos veterinär med Pip, som fortfarande inte kan hitta något fel på den lilla grabben. Igår var han pigg och glad, idag ligger han däckad och okar knappast lyfta huvudet...

I förrgår bakade jag i flera timmar, igår fortsatte jag baka och idag är frysen så full att vi knappast för plats med något mer.

 

I förrgår krockade jag med ett rådjur påväg hem från stallet. Jag träffade det med fronten, klockren träff, stendött rådjur, polissamtal, trasig bil och hel Rebecka. Igår lämnade vi in bilen för lagning och idag får jag anpassa mitt liv efter jobb och buss.

 

Ja, livet blir inte riktigt som man tänkt sig men jag sörjer inte för det. Solen skiner, det är varmt och jag ska snart bege mig till mina fina hästar. Vad mer kan man begära? :)

Jag är med och tävlar hos Elvira.
Jisses vad fint det hade varit med en namnskylt på Gretas boxdörr!

Det är återigen dags att packa in lille Pip i transportburen och bege oss mot veterinären. Senaste besöken var i julas, då med en katt som lät otroligt konstigt. Han har inte varit helt hundra sedan dess och har nu tappat aptiten. Något är fel och nu är det dags att gå till botten med det hela. Älskade lilla grabben.

 

Min häst är absolut amazing!! Vi gör ständiga framsteg och jag är så lycklig över att få dela min tid med henne. Idag lekte vi i trav och vi lekte fram inkallningar i trav, löst!!!!
Greta osm inte ens vågade skritta bredvid mig i början kan nu trava med mig, delvis bredvid mig och hon kan tänka sig att göra det läst. Min fina flicka. Ååh vad jag älskar henne!

Janne gör också framsteg efter framsteg. Det märks att han litar på mig och tycker någonstans att det är roligt att umgås med mig. Jisses vad mina hästar är bra och vad jag har det roligt med dem! De accepterar mig och låter mig vara mig. Fina fuxarna. <3

 

Idag såg jag första flocken med knott. Nej, de är inte välkomna, inte det minsta! Knott betyder att de kommer börja bita på Greta, det kommer klia och min häst kommer bli hysterisk.

I början av veckan åker jag ner till Hööks, köper ett exemtäcke och packar in henne för ett par månader framöver. I år ska jag göra allt som står i min makt för att Greta ska få behålla sin man, men framför allt för att hon ska slippa ett kliande som driver henne till vansinne. Hon ska slippa stå i boxen och klia sig i panik och hon ska kunna gå i hagen utan att behöva vifta på svansen så den nästan ramlar av. I sommar ska hon få en sommar som inte kantas av massa knottbett och sår i mankammen. Jag ska göra så gott jag någonsin kan för att Greta ska må som den prinsessa hon är!

 

Jag vet med säkerhet att jag är på rätt plats, vid rätt tidpunkt, när berömmen bara öser över mig.
"Du är en naturbegåvning!"
"Du imponerade på mig och det är sällan jag blir imponerad vid första mötet!"
"Du är snabblärd!"
"Det märks att du vill lära dig!"
"Du var riktigt, riktigt bra idag!"

Det känns så bra att gå till jobbeto ch jag trivs ås himla bra. Mina jobbarkompisar är härliga, jag skrattar och jag lär mig något nytt varje dag. Det är så, så troligt att känna det osm att jag hittat hem, om inte annat för ett tag. jag får energi av att gå till jobbet, jag blir inte utpumpad. Det är som det ska vara och jagä r så glad att jag inte tog jobbet osm säljare för RTS, utan väntade ut McDonalds!

 

Jag då, hur gör jag. Ja, jag väljer att endast se i plus. För mig existerar inga minus. Jag väljer att se det goda människor gör, eller deras goda tanke bakom sina handlingar. För i grund och botten är alla handlingar gjorda av goda intentioner.
Om jag alltid lyckas med detta är en annan sak, men jag gör ständigt mitt bästa och jag blir bättre på det, för jag vill inte riskera att missa en potentiell

 fantastisk vän pågrund av hur de har handlat. Deras tanke bakom sin handling var god när de utförde den, hur resultatet sedan blev finns det alltid lärdomar i.

Gör ert bästa för att se plusen i era medmänniskor och ni kommer snart se hur mycket lättare livet blir! :)


Jag och min underbara vän Hanna.

Hästen som igår hade panik under tjugo minuter, för att jag sprejade honom med vatten, var idag misstänksam i tre minuter och stod lugnt som ett slocknat ljus resterande av tiden. För mig är detta bevis nog för att jag jobbar på ett sätt som hästarna trivs med.

Även det faktum att Greta numer kommer fram till mig i hagen är ett bevis som talar sitt tydliga språk. Hon som tidigare vänt och gått iväg, så jag snällt har fått följa efter. Numer vänder hon, går typ fem steg och vänder sedan tillbaka till mig. Hon bjuder på sig själv på ett helt annat sätt, antagligen för att jag själv har börjat bjuda på mig.
Igår busade vi ikapp i hagen och Greta bjöd på stegringar i varvbytena. Hela hon glittrade och strålade på ett sätt jag aldrig sett innan. Hon var så nöjd och tyckte det var så roligt att få busa med mig. Idag schasade hon iväg de andra hästarna när de kom nära mig och henne, men när jag bad henne lät hon Janne vara kvar.

 

Jag, Greta och Janne, vi har vårt eget team. Greta stöttar Janne när han blir uppstressad, Janne peppar mig att fundera ut nya lösningar och jag, jag är tydligen en spännande individ att umgås med. Jag är så glad och tacksam över mina fina vänner, som bevisar för mig att jag börjar tänka rätt och är på rätt spår. Det är så roligt och givande att umgås med mina hästar.

 

Just här och nu är jag trött. Ögonen känns tunga, inte jättetunga men tillräckligt mycket för att jag ska känna av det och huvudet känns inte riktigt vaket. Normalt sett hade jag stört mig på detta, blivit irriterad och frustrerad och undrat varför jag alltid ska vara trött, varför jag aldrig får vara pigg och full av energi.

 

Men mina tankebanor går inte såhär längre. Numer vet jag att jag kan påverka mitt eget tillstånd. Jag kan bli pigg, bara jag vill. Frågan är om jag kan tillåta mig själv att ha en trött dag/period/timme, eller om jag behöver förändra mitt tillstånd?

 

Numer vet jag att utan min trötthet skulle inte all min energi finnas. Jag måste känna mig trött ibland, för att kunna förstå hur det känns att vara pigg och fylld av energi. Lika väl som att jag måste vara ledsen för att kunna känna fullständigt eufori, eller bara vanlig lycka. Jag behöver lära mig att alla dessa känslor är jag och alla känslor har lika stort värde och jag håller på att lära mig att tillåta dem. Det tar tid, för jag har inte alla verktyg ännu, men tids nig kommer det falla på plats.

 

Jag kan tillåta mig att vara trött, tror jag. Lika väl som jag vet hur jag förändrar mitt tillstånd till att vara pigg. Jag är jag, varken mer eller mindre.

 

Rädda Willy del tre spelas ur VHS spelaren. Jag är flera år yngre och några bättre filmer finns inte! Filmerna är fortfarande otroligt bra, trots att jag är tjugo år och filmerna någonstans är barnfilmer.

 

Jag tycker det är hemskt hur späckhuggare hanteras. Denna vackra djurart är påväg att dö ut, bara för att det tjuvfiskas eller för att de fångas in och sätts i allt för små pooler på vatternparker. Det är så långt ifrån okej man kan komma och jag är för upprörd för att finna ord!

Någon dag vill jag se ett stim med späckhuggare, i det fria. Det vore otroligt och det vore så vackert!

 

Jag känner mig hedrad som får dela mitt liv med Greta. Igår släppte hon upp mig på ryggen, utan att tveka! Detta trots att hon hade bett i munnen och jag hjälm på huvudet, haha. Vi tog oss till ena hagen och skrittade runt, jag med fokus på att styra med min kropp och få en lyhörd häst. Det räckte med att jag viskade, så fick jag gensvar. Jag som tidigare skrikit i min ridning och inte alls fått det jag velat. Jag känner på mig att jag är på rätt väg!

Det ska bli så roligt att se var jag och Greta kommer sluta, så väl i ridning, som i tömkörning, som i markträningen. Det ska bli riktigt roligt att få fortsätta vara en del på vår resa! :)

 

Här är det tyst, tyst, tyst. varför? För att jag har annat för mig så klart! Jag har jobbat, varit i stallet, hängt i soffan, nördat med min nya fåne och läst.

 

Planen för idag är att köra reklam och sen åka till stallet och mysa med hästarna. Jag funderar på att sitta på Greta en stund och se vad hon säger om det. Det vore så, så härligt om hon ville släppa upp mig. Självklart blir det relativt kravlöst och mest åka häst, men det vore endå ett bevis på att jag tänkt rätt.
Janne ska få fortsätta sin acceptansträning genom att gå in i stallet. Eller om jag ska börja nosa på longering? Vi får se lite vad som händer med honom. Roligt är i alla fall att Janne går framåt med stormsteg! Nu går han att ta ut ur hagen utan att han får psykbryt, eller blir sönderstressad. Och allting görs med små, små signaler. Det är häftigt att få vara en del av hans resa!

 

Framför mig på skrivbordet ligger en iFåne. Vad hände där? Jag som aldrig skulle skaffa mig en iFåne, vad som än hände. Tydligen kan mirakel fortfarande ske och envetna Rebeckor kan ändra sina åsikter!

 

Greta och jag lekte med trånga utrymmen idag, vilket var nyttigt för min fina fröken. Hon stod länge och smaskade, tuggadeo hc gäspade när hon fick vila. När passet var över ville hon inte tillbaka till hagen. Det värmde mitt matte-hjärta och jag blir bara mer och mer kär i min häst. Finaste flickan!

 

Igårkväll var det återigen ett "för-mycket-tankborstskum-moment" Undra när jag lär mig? Inget mig emot, men språngmarschen genom lägenheten är alltid lika spännande. Ska jag hinna, eller inte?!

Skärmen på min mobil börjar ge upp. Den har svarta fläckar och sprickor. Inte i glaset, men i själva skärmen. Nu har den levt i snart två år och överlevt otaliga fall i marken, bad i vattenhinkar, nedsprutande från vattenslangen, studsar ur fickor och liknande, så jag tycker den har gjort ett gott jobb. Med andra ord blir det ett besök i stadens Telia butik idag, för att ta span på en ny vapendragare. Lite tufft och sorgligt känns det. Jag avskyr att byta mobil, det är lika hemskt varje gång! Jag som kan den här mobilen i sömnen, buhu!!

Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på Greta. Den lilla hästen jag träffade för över ett år sedan. Den häst som då inte ville lämna flocken och som jag fick släpa in från hagen. Den häst som tyckte det mesta var läskigt och som stängda av. Det är inte mycket som finns kvar av den hästen. Stundtals fryser hon fast, vill stanna hos sin flock och är liten, men oftast lyser hon av självförtroende och vilja att leva. Min fin flicka.

 

Idag tömkörde vi och det bara föll på plats. Hon sög tag i bettet, formade sig, gick i någon form av öppna/sluta och gjorde skänkelviknin. Jag visste inte nes att vi kunde det här, men genom lek visade Greta att hon minnsan kan i alla fall!!

Jag är säker på att det handlar om att hovarna börjar få rätt form, hon får massage varje dag, vi jobbar från marken i alla gångarter, det är mjukare i marken och vi har båda två roligare jämt. Jag tar inget förgivet, men jag njuter av all tid jag får dela med min fina vän. Jag är så lycklig över varje stund jag får dela med finaste fröken fux. <3

 

Känslan av att springa runt i lägenheten, borsta tänderna och det blir så mycket tandborstsskum i munnen att man bara måste spotta, på en gång!!!

Jag läser, jag fnissar, jag skakar på huvudet, jag förstår ingenting, jag förstår allt, jag utvecklas, jag står still, jag finner, jag tappar bort och jag är. Mest av allt så är jag. Jag är mitt i vetskapen att jag kan påverka, att mitt liv är mitt och att det är så mycket större en jag någonsin kunnat ana. Ett helt nytt universum formas framför mina ögon, sakta men säkert byggs en ny värld upp och jag står hänförd och tittar på.

 

Att livet är stort, det har jag länge vetat. Skillnaden nu och då är att storleken inte skrämmer mig. Idag ser jag spänning i allt jag inte vet, jag ser en möjlighet att lära mig något nytt, utvecklas ännu mer och lära känna mig själv ännu mer. Idag är jag trygg i vetskapen att jag inte vet allt och att jag inte behöver veta allt. Det som inte ligger i mitt intresse att veta, det vet någon annan. Världen är så stor, för att vi, alla, ska finna just oss själva och göra det bästa av våra liv.

 

Jag läser sida upp och sida ner. Jag landar i vetskapen om att jag bygger hela mitt liv. Jag bygger min lycka, eller frånvaron av den. Jag bygger min friskhet, eller frånvaron av den. Jag bygger min rikedom, eller frånvaron av den. Jag bygger mitt liv, precis så som jag fokuserar. Jag får det jag tänker på, oavsett om jag vill ha det eller inte. Är det då inte smartast att tänka på det jag vill ha?

Alltså tänker jag på rikedom, fantastiska vänner, stor kännedom om mig själv, en frisk kropp, lycka, värme, kärlek. Jag fokuserar på allt som får mig att må bra, för då kommer jag få mer av det. För det är så universum fungerar, oavsett om vi vet om det eller inte. Det här är så häftigt!

 

Hur kommer det sig att jag alltid börjar frysa någon timme efter att jag varit ute och joggat? Det är sjukt störande och jag ser ingen mening med det, faktiskt ingen mening alls!!

 

Jag ska roa mig med min fantastiska bok en stund till, innan det blir mat, en tur till storstaden Alingsås och ikväll ska jag titta på hoppträning, för första gången på länge. Kameran följer självklart med. Efter det åker jag till mina fina hästar, binder upp Janne i gången och masserar Greta. Hur mycket bättre kan min sista dag som arbetslös bli?! :D

 

Nu kommer ett sånt där dö trist inlägg att läsa, men jag vill skriva för att minnas dagens känsla!

Jag och Greta jobbade i hagen. Från början var hon grinig och ville inte alls ut på volten. Efter att jag vänligt, men bestämt sagt att vi visst skulle ägna oss åt att springa i ett högre tempo än skritt gick hon med på det och bjöd på till en riktig uppvisning! Greta har idag galopperat i båda varven, stundtals riktigt bra. Hon har fått resten av flocken att busa. Hon har kommit på inkallning, från galopp -> skritt och direkt in till mig. Allt det där visste jag redan att hon kunde, men vi hade så roligt när vi gjorde det!

Till dagens nyheter;
Greta har kommit på inkallning, i TRAV!!!!! Min fina, älskade busa kom travandes när jag bad om det. Hur stolt tror ni inte att jag var över henne?! Plus att hon travade bredvid mig när jag sprang, den fröken som inte ens vågade skritta bredvid mig när jag började med henne. Jag är så, så stolt över de framsteg vi gjort!

Vid ett tillfälle skrattade jag så mycket att jag var på väg att ramla ihop i en hög. Jag kallade in Greta, i trav. Jag såg hur hela hon plirade och var hur busig som helst. Vet ni vad hästen gjorde? Världens fint?! Hon kom glatt mot mig, för att finta av mig totalt och galopperade iväg och var såååå nöjd med sig själv. Jag hängde efter, asgarvande. Vad mer kan man göra när ens bästa kompis lyser av glädje?

Jag vet att jag kommer leva på det här passet så länge. För både jag och Greta hade otroligt roligt.