Klockan är strax elva och jag borde sovit för längesen! Eller, för 20 minuter sedan i alla fall.

Det har varit en konstig dag idag. Inatt drömde jag drömmar som jag hoppas aldrig, aldrig blir sanning, vilket resulterat i att jag gått med magknip stundtals under dagen. (Hej, sedan när blir jag så berörd av drömmar?!)

När jag väl kom till jobbet, visade det sig att Sussies träningar blivit inställda och bankmannen var fortfarande kvar. Bara att fixa iordning franz, öppna butiken och dra igång osm vanligt. Framåt fyra tiden började vi bli oroliga på allvar, då Jenca varit i butiken sedan tolv men ingen sett ett spår av Selma... Efter flera timmars letande, eller i alla fall tre, kom Lennart körandes och berättade att Selma fanns hos honom. Äntligen kunde vi andas ut!

Jag och Greta gav oss ut i skog och mark, för att mysa och bara ha det bra. Jag var helt lost i hjärnan, balansen fanns inte och Greta blev såklart, även hon, helt off. Men, vi fick rastat varandra, jobbat ihop oss lite och njöt nog nåda två av att komma ut. Det är roligt, att hon inte vänder och går när jag kommer ut i hagen numer, hon stod och halvsov och gäspade massor i stallet när jag hade ridit och hon gnäggar inte lika hysteriskt längre. Min flicka börjar bli vuxen! :)